FAMILJENS ROADTRIP I EUROPA - LÅNGT INLÄGG!

Var börjar jag? Hur börjar jag? Svårt att veta hur jag ska börja att beskriva familjens magiska roadtrip som vi precis kommit hem från. En roadtrip vi började att planera i april. Allt började med ett familjeråd där var och en fick komma med förslag på resmål. Det blev jag, Lars och Ella som hade önskemål, Ludvig var glad bara att få följa med... 

Ella ville till Berlin för lite shopping, sedan ville hon ha sol och bad. Jag ville ha sol, bad och ett besök i en av de fina byarna längs med vinvägen i Alsace. Lars var ute efter naturupplevelser och det fick han både under bilturen ner genom Alperna och i Chamonix. 

Strand i Vernazza - Cinque Terre, Italien

Jag bokade alla nätter utan 3 genom Airbnb. Jag har bokat genom det flera gånger tidigare, både i Prag, Spanien och London. Har ni testat? Det är privatpersoner som hyr ut, antingen hela boenden eller rum i egna bostaden. Vad som är bra är att man kan läsa andras omdömen om boendet. Det vill säga, bra om personerna skriver ärligt... Men det kommer vi till lite längre fram. Tre nätter bokade jag sedan genom Hotels.com. Vi hade budgeterat ca. 1000kr per natt för hela familjen och det klarade vi av. Några nätter var billigare och några lite dyrare. 

Vissa boende hade lite lyxigare utsikt

14 juni kl. 04.45 satte sig familjen Kårdal/Andersson i bilen och drog iväg på äventyr. Vi styrde nosen mot Trelleborg där vi hoppade på färjan till Sassnitz. Attans så bra var det! 4 1/2 h tog färjan och vi hade efter det endast 3 1/2 h i bil innan vi var framme i Berlin. Detta gjorde att vi fick tid att utforska Berlin redan första dagen där. Två nätter hade vi bokat i den tyska huvudstaden, så en hel dag blev det. Inte så mycket kan kanske tyckas, men det räckte för oss. 

Lägenheten i Berlin var superfräsch! Typ helt ny och med en dubbelsäng och två soffsängar. Läget var bra, med gångavstånd till Checkpoint Charlie och tunnelbanestation. Första kvällen blev alltså Checkpoint Charlie och sedan en tur till en matgata vi blivit rekommenderade av "a local". Sån är jag, jag frågar om hjälp, tips, råd vid minsta motgång. De andra i familjen vill hellre försöka själva, men inte jag och jag bestämmer. 

Dag två stod shopping på schemat, shopping och sightseeing. Varmt var det dessutom. 

På kvällen gick vi till stranden, Charlie´s beach, och åt Pulled pork-burgers. Ett riktigt coolt ställe mitt inne i Berlin. 

Vår första miss gjordes i Berlin. Ja, vi gjorde några misstag, men inget som inte gick att rätta till... När vi första kvällen skulle hämta in något från bilen möttes vi av en muskulös parkeringsvakt som sa "You have a big problem with your car". Vi hade betalt parkeringsavgift så det var inte det. Det vi hade missat var en miljödekal som skulle sättas på bilen innan inresa till Berlin. Lars sa "We didn´t know" vilket vi så klart borde kollat upp, men... P-vakten svarade då att det var något man borde veta och att han minsann visste att om han reser till Sverige så får han inte gå fram och kyssa drottning Silvia... Är det verkligen jämförbart? Silvia kanske vill bli kysst av en muskulös p-vakt från Berlin!

P-vakten sa att bötersbeloppet för detta var 100euro och detta upprepade han några gånger. Hans muskelmassa och Arnold schwarzenegger-engelska gjorde det svårt att tolka om han skojade eller inte. Till slut kom det fram att vi inte skulle behöva böta, men att vi skulle fixa dekalen på morgonen. Efter två vändor till pitstop (första inte öppet) fick vi löst vår dekal. Vi behövde visa registreringsbeviset för bilen och betala 10 euro, katching!

Jag vill att vi stannar upp här lite och fokuserar på det här med dekaler. Dekaler verkar nämligen vara något som de europeiska länderna har dille på. Något som jag rekommenderar er att kolla upp redan hemma, vilket vi inte gjorde... Jag visste att man behövde en sk. vignette i Österrike och min tanke var att beställa det redan hemifrån. Men glömde och kom på för sent, måste nämligen beställas minst 3 veckor innan man åker. Istället fick vi köpa en vignette på bensinmack precis efter gränsen i Österrike. Även den här kostade ca. 10 euro och varar i 10 dagar. Katching!

Men nu tillbaka till Tyskland och stoppet vi gjorde efter Berlin. Även detta ett misstag, men nu i efterhand ganska kul och något vi skojade om hela resan. 

Detta var det enda trevliga med Fritzls boende, dock mygg stora som fiskmåsar... 

Jag hade bokat in oss hos Heinz, en superhost med över 400 bra omdömen på Airbnb. Billigt var det och frukost ingick. Perfekt tyckte jag, det innan vi tog steget över tröskeln till Heinz hem. Vi skulle få hela källarvåningen för oss själva med egen ingång och egen toalett. Låter ju bra, eller hur? Det visade sig dock att hela boendet var fuktigt och luktade instängt som i en jordkällare eller gravkammare. Vi sov med kläderna på oss och Lars sov inte många timmar den natten. Vi vaknade tidigt och jag skickade upp Lars för att lämna en lapp, där jag förklarat att vi vaknat tidigt och ville komma iväg direkt. Lars hinner knappt upp för trappen innan han störtar ner igen. Han hade nämligen "turen" att få sig en glimt av Heinz i naket tillstånd när han slog morgondrillen. 

Efter Heinz, eller Josef Fritzl som vi kallade värden, drog vi vidare mot Gardasjön. Vägen dit var otroligt häftig! Gröna alper, blå sjöar och ju längre ner vi kom desto fler vinodlingar på slänterna. Grönt och skönt! Naturupplevelser som heter duga. 

Fikapauser är viktigt

I Italien behövdes ingen dekal, vad vi vet... Men däremot var deras grej vägtullar. Vid en vägtull får man en lapp, som man vid nästa stoppar in och betalar. Efter en liten paus körde vi åt fel håll på autostradan och fick därför två extra vägtullar att betala för.. Jag sa ju att vi gjorde misstag! Katching!

Jag blev kär i Gardasjön, inte i själva sjön kanske, men området. Fantastiskt vackert! Jag kommer med säkerhet att åka dit igen, gärna typ NU! 

Olivlunden fram till vårt boende. 

Boendet vid Garda var nog mitt favoritboende, också detta från Airbnb. Vi hade ett rum med kök, toalett, våningssäng och dubbelsäng och uteplats. Sedan skulle man kunna säga att vi hade egen pool. Poolen delades med en annan uthyrningslägenhet i huset, men familjen där använde den knappt. Ägarna bodde i huset, men dem såg man inte mycket av. De kunde INGEN engelska så all kontakt gjordes via dottern på messenger. 

Utsikten från poolen var magisk!

Huset låg lite utanför Brenzone, till och med lite bortanför Brenzone småbåtshamn. Men detta var perfekt för oss, lugn och ro! Det fanns några restauranger på gångavstånd och för att komma till dem och till stranden fick vi gå ner för en backe. Men ni vet vad de säger, "Behöver man gå ner, så måste man även gå upp"... Puh! Jag dog en smula varje gång. Framför allt dog jag när jag nästan blev omsprungen av en kvinna, äldre än mig, med en matkasse i varje hand. I Brenzone hade vi tre nätter, dvs två hela dagar. Där var det god mat och slappa som gällde och jag älskar god mat och att slappa! 

Jag ville knappt lämna detta paradis. Hade gärna tagit nån mer natt där. Men men, är det roadtrip så är det. Vi körde längs med Gardasjön så långt det gick, ville njuta av det så länge som möjligt. 

Efter Garda var det dags för Genua. Så här i efterhand inte det bästa valet av stopp. Boendet var superfräscht, en helt nyrenoverad lägenhet med gratis parkering. Det är ett förresten ett hett tips till er om ni ska söka boende med Airbnb. Att kryssa för gratis parkering i sökmotorn. Parkering kan annars kosta en hel del och även vara svårt att hitta. I Berlin hade jag missat det och vi betalde ca. 400kr i parkeringsavgifter, Katching!

Tyvärr hände det ett litet missöde med just parkeringen i Genua, eller inte parkeringen egentligen, utan mer lägenhetsinnehavarens "om sig och kring sig-förmåga". Efter att han stolt visat runt oss i lägenheten, gett oss en flaska bubbel och lokalt bakat focaccia, sätter han sig i bilen och vinkar adjö och backar, backar! Vad tror ni står där? Jo, vår bil. Vår bil står där och får då en snygg buckla av jeepens extradäck. Stämningen inte på topp där och då, kan jag lova. Ett ögonblicksverk som ställer till det så. Men Enrico ordnade de papper som behövdes och bilen gick bra att köra vidare med trots buckla. 

Gelato i Riomaggiore

Nu var det inte missödet med bilen jag tänkte på när det gällde det felaktiga valet av stopp. Hade jag gjort om resan hade jag bokat ett boende längre åt öster. Stränderna i Genua var inget för oss. För stissigt och många privata stränder med solstolar som kostade hutlöst mycket. Vi lade ner ganska mycket pengar på att leta oss bort från Genua, pengar vi kunde använt till bättre boende eller mer mat!

Riomaggiore

Vår första heldag i Genua tog vi tåget till Cinque Terre. Det tog sin tid kan jag säga. Först bussresa till tågstationen. Där först tåg i ca. 1 1/2h till Levanto, för att där köpa nya tågbiljetter till de fem byarna. Både långt och dyrt blev det hela. Men i slutändan värt det, för wow vilka ställen! Vi hade badkläder med oss, vilket var tur eftersom det var galet varmt. Enda stället som var lagom varmt var i havet. Vi besökte tre av fem byar, men såg oss egentligen bara om i Riomaggiore. I Vernazza lockade stranden och i Monterossa åt vi vår midsommarpizza. 

Andra dagen blev det en tågresa igen, men inte riktigt så långt som dagen innan. Vi tog tåget till Santa Margherita Ligure, en fin liten semesterby vid havet. Där hängde vi på stenstranden hela dagen och åt toast till lunch. 

Till min toast drack jag rosé

På seneftermiddagen drog det in lite moln och vi bestämde oss då för att ta bussen till Portofino. Portofina är en flott liten fiskby ute på ändan av en udde. I hamnen låg lyxbåtar förtöjda och restaurangernas menyer var inte direkt lämpade för våra plånböcker... I stället för att göra av med pengar gick vi en svettig promenad på berget, uppför trappor och på smala gångar. En riktigt härlig dag! 

Sedan var det dags för oss att dra vidare igen och den här gången till Chamonix. En tunnel var vi också tvungna att köra igenom på vår resa mot Chamonix. Eller inte tvungna kanske, men utan tunneln tog det 1 1/2h extra. Tunneln kostade ca. 450kr, katching! 

Vad jag vill säga med mina katching, är att det alltid kostar mer än vad man räknar med. Eller det gjorde det för oss i alla fall, för vi hade inte räknat in alla vägtullar, dekaler, tunnlar i vår budget. Där gick några tusenlappar bara på detta. Även i Frankrike är det någon slags dekal som gäller, men det sket vi i. Jag försökte bli klok på det, men misslyckades, och valde då att skita i det. I Frankrike behöver man ha det i vissa delar och vissa städer, men i vilka fattade jag aldrig. 

Men tillbaka till underbara Chamonix. Där hade vi som plan att bege oss upp på Mont Blanc. Planen grusades av en väntetid på två timmar. Vi fick därför välja det lite lägre berget på 2100m, utan väntetid i kabinliften. I linne och shorts drog vi upp på berget och snön. Så cool känsla att kasta snöbollar i sommarvärme. 

I Chamonix bodde vi på La Folie Douce Hôtel Chamonix och vilket hotell det var! Ett riktigt lyxhotell utan att det kostade skjortan. Det gillar jag! Vårt rum var en Compact living-rum med tre sängar över varandra, typ en inbygd våningssäng och sedan en enkelsäng. 

Hotellet hade en pool och från den hade man utsikt över Mont Blanc. Så fräckt! 

Lilleman och berget

Vi betalde ca1600kr för en natt inkl poolhäng och frukost. Tror kanske att frukosten finns med på min topp 5 hotellfrukost någonsin, så bra var den. Väl värt pengarna med andra ord. 

Hotellet låg centralt i den lilla byn, en byn som är full av både restauranger och butiker. På kvällen åt jag Raclette för första gången. Har nog aldrig ätit så mycket ost på en och samma gång. Galet mycket ost faktiskt, men gott var det. Kändes som rätta stället att testa det på. Samma som det var rätt att äta currywürst i Berlin. 

Ingick även en skål sallad, semesterns första sallad...

Vi fick lov att stanna vid poolen även efter vi checkat ut och det erbjudandet tackade vi ja till. Det var så varmt att det kändes som det enda rätta att göra. Vid tre-tiden drog vi sedan vidare mot vinvägen och Alsace. 

Vägen dit var superhäftig! Serpentinvägar ner för alperna gjorde att vi fick ta en paus för att däcken skulle svalna, det luktade bränt gummi om dem och de vara superheta. Gick inte att ta på dem, så varma var de. 

Vid stoppet köpte vi även en vignette för bilkörning på motorväg i Schweiz. 38€ kostade det, katching! 

Sagobyn Eguisheim

Eguisheim är en av flera små söta byar utmed vinvägen i Alsace. Byn är medlem i föreningen Les Plus Beaux Villages de France, "Frankrikes vackraste byar". Detta förstår jag helt klart då det kändes som om man var i en saga. De gamla korsvirkeshusen, alla fontäner och storkarna som häckade på kyrktornen försatte en nästan i trans. Så otroligt vackert! Tänk byn i Skönheten och odjuret, fast finare. 

I Eguisheim bodde vi två nätter på Pierre & Vacances Résidence Le Clos d´Eguisheim Ett jättefint fyrstjärnigt hotell med pool. Poolen är inglasad, men man kan öppna upp sidorna ganska bra. Rummen var jättebra med ett sovrum med dubbelsäng och två soffor att bädda på, i det lite större kök/vardagsrum. Sedan en liten uteplats utanför. 

Här fanns ingen frukost att köpa till, men en lokalt bageri kom och sålde baguetter och croissants varje morgon. Fullt tillräckligt under en semester i Frankrike. 

I Eguisheim var det varmt, lite för varmt. Barnen orkade inte riktigt gå runt i byn i 38 graders värme. Detta gjorde att de stannade mycket på rummet med fläkt och wifi. Det var ok för mig, för de hade ändå inte velat traska runt på vinhus eller åkt vintåget runt vinodlingarna. Men det ville jag, så lucky me! 

Jag vill tillbaka till detta området och då utan barn. De uppskattar inte fullt ut vinhus och vinrankor. Kanske jag ska vara glad över förresten. 

Första kvällen i Eguisheim gick åt vi på rummet och efter det begav sig jag och Lars ut på byn. Vi hittade en liten restaurang med rutiga dukar där vi köpte en flaska lokalt odlad Crémant D´Alsace Grand Cuvée. I huset bredvid övades körsång på franska och kvällen var ljum. Lyckan var total! Dagen efter letade vi upp vinhuset och fick där provsmaka några av deras andra viner och sedan handlade vi med oss några flaskor hem. 

Jag fick ett tips av en svenskfransk följare på Instagram att åka till en större butik och köpa med vin därifrån. Bra tips, för på Cora köpte vi mer lokalt odlat vin och bubbel. Ella köpte en Queen-LP som vi sedan glömde i kundvagnen. Vassego, någon!

Efter Eguisheim hade vi bokat Kassel 2 nätter, eller Kessel som Lars envisas med att kalla staden. Kassel var ett nödstopp tyvärr, där vi egentligen inte hittade något som lockade hela familjen. Jag ska säga att det är var inte lätt att hitta nåt som lockade i den delen av Tyskland efter allt fint vi sett söderöver. Förlåt till er som bor där nere i Tyskland men det är min ärliga uppfattning. Kanske att vi inte kollade upp det tillräckligt, för visst måste det finnas fina små byar även där. 

När vi inkvarterat oss i Airbnb-boendet var planen att äta nåt. De berömde Kassel-backarna hade nämligen gjort oss 1 1/2h sena och 1 1/2h hungrigare. Restaurangerna i området var antingen fullsatta eller stängda, så vi tog spårvagnen in till centrum. Vår uppfattning av Kassel var utslagna människor i gathörn, dålig service på restaurang men hjälpsamma medmänniskor. Två personer erbjöd sig hjälpa oss vid två olika tillfällen, en som vevade ner rutan i bilen för att fråga om vi behövde hjälp, och en när vi letade upp hur i helsike vi skulle kunna ta oss tillbaka till boendet. Vi hade sett minst lika förvirrade ut under flertalet tillfällen under de nästan två veckor vi varit ute och rest, men det var först i Kassel som någon bemödade att hjälpa oss utan att jag frågade om hjälp. Plus för det Kassel!

Nödplanen för Kassel var ett badland med SPA. SPA med nakendel inomhus och på glasbalkongen med utsikt över badlandet. OBS, stor risk för tyska korvar med andra ord... Ludvig var den enda i familjen som var pepp inför denna baddag. Lars hade tänkt sova sig igenom eftermiddagen för att kanske kunna köra hem under natten. Tonårs-Ella var allmänt trött på att umgås ultranära sin familj, och längtade efter lite egentid på sitt älskade rum. Jag hade kunnat tänka mig en dag i solsängen, men när vi vaknade på torsdagsmorgonen och temperaturen för första gången på två veckor var behaglig, kändes tidig hemgång som det bästa alternativet. Ludvig fick i och med detta vara med på hela fotbollscupen som hans lag var anmält till. Så alla i familjen var nöjda med beslutet. Värdarna till boendet blev nog lite chockade, men vi lovade att det inte hade med boendet att göra, vilket för övrigt var väldigt väldigt fint! 

Vi hade ca. 9 timmar att köra innan vi anlände till vårt älskade Glommen. Borta bra, men hemma bäst heter det ju faktiskt. Men tänk ändå att vi kört närmare 400 mil under våra två veckor och det utan att det varit jobbigt. Det har varit så mycket att titta på och uppleva att det inte blivit långtråkigt. Endast på autobahn som vi tröttnat och blivit trötta. Men sen är det bra ibland med autobahn i Tyskland och autostrada i Italien. Man kommer fort fram. Hade vi bara kört småvägar hade vi nog varit ute på vägarna ännu. 

Jag kommer definitivt att bila i Europa igen och det är något jag rekommenderar er alla att göra. Men planera väl och kolla upp innan vad som behövs för att köra i de länder ni väljer. Det gäller inte bara dekaler utan i vissa länder även bl.a. varselväst, brandsläckare och bogserlina. 

Jag tror att när vi åker nästa gång kommer vi att ha färre stopp på vägen "ner" och fler dagar på de ställen som är värt att stanna på. Fritzl-boendet var inte ett av dessa ställen. Garda var definitivt ett ställe jag velat stanna längre på. Eftersom vi åkte med barn bokade vi alla våra boende i förskott. Kändes säkrast så för att inte behöva lägga massa tid att leta boende på de olika ställena vi stannade på. Är man två som åker hade jag nog chansat mer. Vi såg många som hyrde ut rum både i Italien och Frankrike. 

Har ni planer på roadtrip och har frågor så tveka inte att höra av er. Inte alls säkert att jag kan hjälpa till, men jag gör gärna ett försök. 

Vår roadtrip i Europa

//Malin